Sanna Gunnarsson

vilken söt liten tant som stannade mig när jag var ute o gick.
hon började helt plötsligt prata med mig och först förstod jag inte va hon sa, trodde hon va tysk eller nåt.
men sen förstod jag och kom fram till att hon va svensk.
hon berättade sjukt mycket och jag fick snällt stå där och vänta och lyssna.
när hon sen berättade hur glad och tacksam hon var för att jag stannat och pratat med henne och frågade om jag hade tid att komma in, så var det jättejobbigt att säga nej tyvärr, jag måste hem och göra skolarbete.
hon var så stolt över att hon lyckats klippa häcken idag, med sin lilla rullator!
hon sa säkert 10 gånger att "tack så jättemycket, det värmer i hjärtat att ha någon att prata med".
hur glad blir man inte då? även om vi bara pratade en liten stund. hon berättade att hennes man hade gått bort typ 1982, sjukt ensamt måste det va! hon va 92 år tror jag.
var på gott humör när jag började vandra vidare därifrån. tror jag hon med var.
tänk så små saker som kan göra människor så glada.