gårdagens gärning
Nu sitter jag här och ska åka till J om en timme. Är inte alls klar men det blir oftast så att jag springer runt i huset sista minutrarna innan jag åker, som igår.
Jag och Johanna tar tåget till Båstad. När vi har åkt typ en halvtimme kommer konduktör-tanten och frågar "Jaha, vad har ni för biljetter?" Vi säger då att vi ska köpa, hon är assur och säger att hon gått förbi här flera gånger och att vi egentligen ska betala 800 kronor i böter. Eftersom våra kort inte funkade på hennes apparat så kunde vi inte betala på tåget heller, syyynd då för henne. Vi slapp iallafall betala även om hon sa att vi skulle köpa biljett när vi kom fram till Båstad.
Vi sätter oss och käkar på en pizzeria för vi är sjukt hungriga. När vi precis käkat upp ser vi en riktigt full kille gå rätt ut i gatan och blir nästan påkörd, han sätter sig utanför pizzerian och somnar typ eller nåt. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra, men efter ett tag kommer det två tjejer som sätter killen i en stol, för han försöker gå iväg vilket inte hade slutat bra. Jag och Johanna går ut för att se hur det går. Han hette tydligen Robert och mycket mer kunde han inte säga. Han satt där och kunde inte prata, bara hängde med huvudet och till slut fick vi ingen kontakt med honom alls. Vi fick tag i hans mobil och skulle kolla om han hade fått nåt samtal från sina kompisar nyligen, men inget. Jag ringer upp en Kerstin Ågren som visade sig vara hans mamma och hon blir jätteorolig, hon bor i Lund och vet inte vad hon ska göra men jag säger att polisen är på väg för att ta hand om honom. Jättehemskt att ringa en 28-årings mamma och säga att han är jättefull, kan inte prata och att han inte ens reagerar när vi slår till honom. Han var verkligen helt väck, det var jättehemskt att se. En stund senare har han inte världens bästa puls alltså och när poliserna kommer så gör de verkligen allt för att få liv i honom men lyckas inte. Ambulansen kommer och han åkte iväg och fick hjälp. Fick sms av hans mamma som skrev "Du ska ha ett jättestort tack för din hjälp, Roberts mamma". Det var ju inte bara jag som hjälpt honom men man blir ändå jätteglad. Nyss fick jag ett sms av Robert som skrev "Tack för hjälpen igår. Jag ber om ursäkt för mitt eländiga beteende. Du är en ängel utan motsvarighet. /Robert". Nu vet man att han är okej iallafall.
Sen kommer Sebbe och Jonte till Båstad och vi kollar runt lite och sen åker vi till Halmstad, vi kollar världens konstigaste film! Efter det såg vi slutet på Number 23 som gick på tv, sen blev vi helt knäppa. Vi gick runt och räknade allting. Vi räknade knappar, glas, tidningar och vi fick nästan allt till 23, haha.
Nej nu måste jag göra mig klar. Vi hörs imorgon skulle jag tro, då är det 18 års fest! Ciao
